Världsvan
Japp så har man varit och visat upp sig lite. Jag tog med mig Malin och åkte till Timrå i lördags på en sån där banhoppningsträning eller vad det hette, lite löjligt var det allt att man inte kunde vinna nåt, men, men. Först ångrade jag mig innan jag skulle åka så då kom Jeanette och tog fram sådana där linor till transporten och så sa hon, men Mange då. Ja, när linorna var på plats så var det väl lika bra att gå på då, men sen trampade jag lite när vi åkte, ville faktiskt ha med en kompis så nästa gång ska jag ta med en kompis, Ulli har lovat.
Klev i allafall ut och blev påklädd, sedan gick vi runt och tittade på allt. Kände mig rätt hemma faktiskt. Malin konstaterade snabbt att jag nog varit ute en hel del på tävlingar för jag är ju jättecool. Till slut fick vi komma in på framhoppningen, va skönt att få springa på mjuk sand och va skoj att få galoppera för vi har ju bara is hemma. Malin har ju inte ridit mig så många gånger, faktiskt så har hon inte hoppat mig innan detta äventyr. Men lugn alla människor, världsvan som jag är så hoppade jag mjuka fina språng så det är superlätt att hänga med. Malin tyckte att jag var jättemysig :). In på banan kom vi och jag skuttade runt utan problem, stannade till en gång när jag tyckte att Malin behövde vakna sedan skuttade vi vidare. När jag kom ut så stod Ulli där med sockerbitar, mums, och ett skönt täcke. En gång till fick jag gå in och hoppa och nu hade jag lite mer fart, jag var lika duktig den här gången. Sedan fick jag åka hem och det gick helt utan problem så då kunde jag berätta för Gracja när jag kom hem hur man gör på tävling hon har ju aldrig tävlat den bruttan.
Vet ni alla tyckte jag var jättefin och Ulli har lovat att jag bara ska få ett sånt där mätintyg så ska jag få åka på riktiga tävlingar och då kan man vinna pris oxå.
Yo´
Mange Bus
Klev i allafall ut och blev påklädd, sedan gick vi runt och tittade på allt. Kände mig rätt hemma faktiskt. Malin konstaterade snabbt att jag nog varit ute en hel del på tävlingar för jag är ju jättecool. Till slut fick vi komma in på framhoppningen, va skönt att få springa på mjuk sand och va skoj att få galoppera för vi har ju bara is hemma. Malin har ju inte ridit mig så många gånger, faktiskt så har hon inte hoppat mig innan detta äventyr. Men lugn alla människor, världsvan som jag är så hoppade jag mjuka fina språng så det är superlätt att hänga med. Malin tyckte att jag var jättemysig :). In på banan kom vi och jag skuttade runt utan problem, stannade till en gång när jag tyckte att Malin behövde vakna sedan skuttade vi vidare. När jag kom ut så stod Ulli där med sockerbitar, mums, och ett skönt täcke. En gång till fick jag gå in och hoppa och nu hade jag lite mer fart, jag var lika duktig den här gången. Sedan fick jag åka hem och det gick helt utan problem så då kunde jag berätta för Gracja när jag kom hem hur man gör på tävling hon har ju aldrig tävlat den bruttan.
Vet ni alla tyckte jag var jättefin och Ulli har lovat att jag bara ska få ett sånt där mätintyg så ska jag få åka på riktiga tävlingar och då kan man vinna pris oxå.
Yo´
Mange Bus
